Jag..

• har fått mediciner utskrivna men som jag tvekar att ta eftersom de kan öka risken för att jag ska få nya EP-anfall
• är nu sjukskriven till den 23maj, hade hoppats på längre
• får fortfarande mina panikångest-attacker
• undrar hur länge till jag orkar med dessa attacker, de drar verkligen musten ur en

Och stort Tack till alla ni som stöttar mig i detta, betyder massor!




Vår älskade Sally!

• Total kollaps i måndags, fick ringa efter Rickard på jobbet som nu är hemma heltid och är föräldrarledig.
• Är sjukskriven, vet inte hur länge till.
• Ringt vårdcentralen, läkarbesök imorgon, hoppas det ger något.
• Har ringt runt diverse kuratorer och psykologer, får se vad det leder till.

Världens sötaste Sally, mammas lilla hjärtegull!

Den sista tiden har jag, som ni flesta vet som känner mig, mått stundtals väldigt dåligt rent psykiskt. Vissa dagar har jag nästan fått ta minut för minut för att kunna klara mig. Det låter illa och ja, det är väl det det är egentligen. Har det senaste dagarna funderat på när jag egentligen började må så här dåligt och jag tror det kom i samband med att Sally blev av med sin syrgas. Jag tror det gjorde att jag tänkte att "nu är Sally frisk" och jag kunde på så vis mer rikta tankarna på hur jag själv mådde/mår.
Det är som om allt som har hänt mig/oss har kommit ikapp och det drar ner mig i "skiten" så att jag vissa dagar mår hur dåligt som helst. En dag fick jag ringa Rickard på jobbet och be honom komma hem tidigare för jag drabbades av nån slags panikångest och jag grät ikapp med Sally kändes det som. Som tur är så har det bara hänt en gång och hoppas inte det händer igen.
Jag har gått hos en psykolog några gånger men tyvärr så känns det inte som det fungerar mellan henne och mig, så Rickard ringde kuratorn vi hade i Skövde och hon var så snäll så hon gjorde ett hembesök hos oss idag och hon hjälpte oss att lägga upp en plan kan man säga. Vi har fått råd och en knuff i rätt riktning eftersom vi kände att vi stod och stampade på samma ställe. Imorgon ska vi ta kontakt med en ny psykolog och försöka få tider att gå tillsammans, och samtidigt försöka lämna Sally till någon av våra föräldrar så vi får vara i fred så att säga.

Känns som en bra start, nu kör vi!

..för ofta tänker jag "tänk om..", irreterande måste jag säga. Vill leva mer i nuet men det är svårt. Ska försöka skriva ett längre inlägg senare, ibland är det skönt att få tankarna "svart på vitt" liksom.



Nyduschad Sally, underbart söt inte sant?

Inatt har jag sovit mer än förra, dock har jag vaknat ett par gånger och på så sätt inte fått någon direkt sammanhängande sömn som är så önskvärt. Vissa nätter fungerar det inte alls med Sally och man känner sig bara så maktlös och så frustrerad - speciellt när klockan är halv fyra på natten och man har en skrikande Sally i famnen. Inget hjälper, inget.. Sen vissa nätter fungerar det jättebra, hon somnar runt 22-tiden, vaknar en eller två gånger på natten för mat och somnar snällt om igen och sover snällt i vagnen fram till 7-8. Frågan vad det är som gör att det fungerar så bra ibland? Skulle så gärna vilja komma på själva grejen men än har vi inte lyckats.

Jag vet om att vissa av er som läser min blogg har eller har haft barn, hur gjorde ni och vad fungerar/de på era barn då de var i Sallys ålder, när det var sovdags? Dela gärna med er så kanske man kan få lite tips.

Imorgon hoppas vi på att kunna gå fram till stan med Sally, vi behöver shoppa en ny overall till henne. Hon har växt ur sina stl 50 overaller så nu behövs det större, tror vi kommer satsa på en stl 62. Frågan är bara om man ska köpa en typ vinteroverall som är tjockare eller en mer vårlik overall? Vi fick några overaller av min brorsa men de är alldeles för stora för lilla Sally tyvärr.

Håhå jaja, då ska vi se om jag kan få ihop ett lite längre inlägg idag då. Den sista tiden har verkligen rusat iväg och det känns som om jag inte får något gjort över huvudtaget. Hemmet behöver sig en omgång minst sagt men nej då.. Dock har jag jobbat, blivit inringd två helgkvällar och det var riktigt kul att jobba även om sista passet var slitigt eftersom det fattades personal på grund av snöovädret.

Igår så blev jag även medbjuden på utbildning samt 3-rätters middag - och det var väldigt trevligt! Det är nu bestämt att jag ska jobba v27-30 i sommar och det ser jag fram emot. Jag tycker om att jobba med det jag gör och jag trivs med arbetskamraterna. Får bara hoppas att vi lyckas få in Sallys sovrutiner bättre innan sommaren. Som det är nu så är det verkligen si och så med det. Inatt fick jag max tre timmar sömn och det var inte ens sammanhängande så idag känner jag mig "dämpad" och mår inget vidare rent psykiskt. Skulle gått till psykologen idag men jag orkade bara inte! Det tar MYCKET kraft från en när man går till psykologen vill jag säga. Får se om jag kan får en tid nästa vecka istället.

På självaste alla hjärtans-dag fick min ene bror och sambo en son, Gustav, han är jämnstor med Sally och hur söt som helst! Kan vara kul för Sally att ha en jämngammal kusin när hon växer upp.

Ja just det, Sally är ju helt syrgasfri nu och ingen är gladare än jag och Rickard! Nu känns hon liksom frisk även om man fortfarande  får ha i bakhuvudet att hon kan behöva syrgas om hon skulle få en kraftig förkylning eller liknande. På måndagär det dags för vägning och mätning igen, det var ett tag sen och det ska bli spännande att se vad vågen stannar på. Hon ska även få vaccination för RS-viruset så vi ska inhandla Embla-kräm och smörja in henne med så får vi hoppas att det inte ska göra så ont för henne och att hon ska slippa skrika så.

Vi ska som sagt försöka ha ett kalas för henne nu när hon är 6mån den 4/3. Sen måste vi även börja tänka på hur vi ska göra med namngivningsfesten - när vi ska ha den, var vi ska ha den och vilka som ska bjudas! Phu..

Ofattbart att Sally snart är 6 mån, det ska vi försöka fira med kalas minsann! Ska försöka skriva ett längre inlägg senare då jag inte har Sally i famnen, så håll till godo med några "nygamla" foton så länge.

Här rullar dagarna på, om en vecka är Sally 5månader! Det känns helknas att vi haft denna söta varelsen hos oss så länge. Känns som bara som nån vecka sen vi var i Göteborg och hon förlöstes! Hon är jätteduktig och utvecklas som hon ska. I helgen ska vi göra ett test och se hur bra hon klarar sig utan sin syrgas. Som det verkar nu klarar hon sig bra med väldigt lite lite syrgas, så det ska bli intressant att se hur det går utan. Kan bli så att hon klarar sig på dagarna med behöver lite på natten då hon sover djupt. Vi håller alla tummar vi har så får vi se hur det går! Vore så härligt att få bort näsgrimman, man märker på hnne hur skönt hon tycker att det är att vara utan.

Sist vägde hon 4075g så nu har vi sprängt även 4kg-gränsen - underbart! Och hon mäter hela 52cm så nu är det flera  klädesplagg som ska läggas undan för de är för små, helt otroligt! Och jag får mer orsak att shoppa mera söta kläder till henne, det är ju bara så kul!

Onsdag och idag känns mitt huvud tungt - på något märkligt sätt som jag inte kan förklara. Känns nästan som om jag skulle vara bakfull, hur det nu skulle kunna vara möjligt då jag varit utan sprit i över ett halvår. Vaknade med världens huvudvärk kl 04.30 inatt och trodde garanterat att jag skulle bli hemma idag från jobbet men tabletterna som jag tog hjälpte till efter en timme ungefär och jag kunde somna om. Antar att det är kroppen och allt som händer med den nu under graviditeten som gör att jag får huvudvärken. Förr hade jag en del migrän och bekymmer med huvudvärk och det gör sig påminnt nu antar jag.

Vi ska till MVC imorgon igen och göra de vanliga undersökningarna. Nu har vi även fått tiderna för föräldrarutbildningen, den börjar i slutet i september. Känns lite nervöst måste jag säga, blir ju så när man ska träffa nya människor i nya situationer men det kommer säkert gå jättebra. Hoppas jag snart hör nåt från Försäkringskassan angående havandeskapet, har inget hört från dem förrutom att de har mottagit moderskapsintyget.

Ja, jag är som sagt i v28 och det är inte alls långt kvar nu. 12 veckor om jag går hela tiden ut. Det som jag känner är trist dock är att på grund av min storlek redan innan graviditeten gör att det inte syns så mycket att jag är gravid. Och på nåt sätt känns det lite surt, jag vill ju att det ska synas. Som det är nu känner jag mig bara stor, hela jag, inte bara magen. En arbetskamrat är i ungefär samma vecka som jag och hon har världens mammamage. Hon är å andra sidan väldigt mycket mindre än jag men ändå, ni fattar vad jag menar. Nåväl, jag kan tyvärr inget göra åt det hela nu i alla fall, får försöka att ändra på det till barn nummer två när det kommer, haha.

Nä, nu börjar det blir dags att göra iordning för jobbet.

"..det är måndagmorgon och mitt huvud känns så tungt.." Nej, så är inte fallet, men måndag är det och början på en ny vecka. Igår gick jag in i graviditetsvecka 28 och den senaste veckan har rullat på utan större problem.
Har gjort ett tappert försök till städning, har bäddat och gjort rent på våra sängbord, samt plockat ur diskmaskinen. Alltid något väl? Får ta lite i taget, orkar inte med några större projekt just nu. Rickard jobbar tyvärr heldag idag medans jag är ledig. Dock gör vi kortvecka båda två, för på fredag ska vi åka till Karlstad och bo i stuga. Ska bli så skönt att komma iväg ett par dagar tillsammans, får hoppas på ett bra höstväder med inte allt för mycket regn.
Får hoppas på att Rickard kan få sitt nya schema snart så vi kan planera höstens bravader lite mer. Om vi ska boka hotell vill jag gärna göra det snart så man kan få ett bra pris. Vill gärna bo på Scandic Europa i Göteborg denna gången med tanke på att vi ska ha med bilen när vi åker till Ullared och tar övernattning på vägen hem.

Snart dags att försöka göra lite lunch och den ständiga frågan är vad jag ska göra för något. Är så urless på att laga mat så jag vet inte var jag ska ta vägen snart. Jag tycker inte det är kul, mest bara ett nödvändigt ont. Önskar så att jag kunde uppskatta det mera och att jag hade mer kunskap om just matlagning men det tilltalar mig inget. Någon som har några tips på hur man kan förbättra sig?